Skatt vid lån mellan privatpersoner
Att låna ut pengar privat med ränta kan vara ett sätt att hjälpa någon du känner, men det innebär också att du blir skattskyldig för räntan. Här går vi igenom vad som faktiskt gäller och hur du undviker misstag i deklarationen enligt Skatteverkets regler.

Skatteregler
Ränta beskattas som inkomst av kapital (30%)
När du lånar ut pengar till en privatperson och får ränta på lånet räknas räntan som inkomst av kapital. Den beskattas med 30 procent, vilket framgår av Skatteverkets rättsliga vägledning om kapitalinkomster.
Beskattningen styrs av kontantprincipen, vilket betyder att räntan tas upp det år du faktiskt fått eller kunnat använda pengarna, till exempel när de betalats in till ditt konto. Läs om ränteinkomster på skatteverket.se.
Själva lånebeloppet beskattas dock inte, eftersom det räknas som återbetalning av kapital. Skatteverket definierar ränta som ersättning utöver själva lånebeloppet.
Exempel: Om du lånar ut 20 000 kronor till 5 procents ränta får du 1000 kr i ränteinkomst. Skatten på den inkomsten blir 300 kronor.
Påverkar de nya ränteavdragsreglerna dig som långivare?
Från och med inkomståret 2025, som deklareras 2026, halveras ränteavdraget för lån utan säkerhet, exempelvis blancolån, kortkrediter och även lån mellan privatpersoner. Året därpå slopas avdraget helt. Det här påverkar dock bara låntagaren och inte din beskattning som långivare (Skatteverket).
Deklaration
När det är dags att deklarera ska räntan redovisas under avsnittet “Inkomster – kapital”. Om räntan betalats ut under året ska den tas upp enligt kontantprincipen (Skatteverket).
Om du använt en låneplattform som mellanhand kan den vara skyldig att lämna kontrolluppgift (KU20) och göra ett skatteavdrag på 30 procent. Mer information finns i Skatteverkets vägledning om KU20 (Skatteverket).
Har låntagaren istället betalat ränta direkt till dig utan att kontrolluppgift skickats in? Då ansvarar du själv för att ta upp räntan i deklarationen, vilket Skatteverket beskriver på sin informationssida om deklarationens innehåll.
Bokföring
Du måste inte bokföra eller skicka med några papper när du deklarerar, men du bör spara dina underlag. Skatteverket kan begära att du visar dem i efterhand. En bra tumregel är att spara alla dokument i sex år efter det år deklarationen lämnades in.
Det kan vara bra att spara:
-
Datum för utbetalning (t.ex. bankkvitto eller kontoutdrag)
-
Dokument som visar räntesatsen (fast eller rörlig)
-
Datum och belopp för räntebetalningar
-
Enkla anteckningar om återbetalningsplan
Källor: Skatteverket, Konsumentverket.
Måste man ha skuldebrev?
Nej det måste du inte. Ett lån är giltigt även utan skriftligt skuldebrev eftersom ett muntligt avtal kan räcka enligt svensk rätt. Men enligt Konsumentverket är det svårare att bevisa vad ni har kommit överens om när det inte finns skuldebrev.
Ett enkelt skuldebrev kan därför vara klokt. Det tydliggör villkoren och minskar risken för missförstånd. Lagen om skuldebrev (1936:81) finns att läsa på Riksdagens hemsida.
Preskriptionstid – så länge gäller skulden
Enligt preskriptionslagen preskriberas en fordran mellan privatpersoner normalt efter tio år, om den inte avbryts. Ett preskriptionsavbrott kan till exempel ske genom att du skickar ett kravbrev, en påminnelse eller får en delbetalning. Då börjar en ny tioårsperiod gälla. Kronofogden beskriver hur det fungerar i praktiken.
För konsumentskulder gentemot företag gäller i regel tre år, men den kortare tiden omfattar inte lån mellan privatpersoner (Konsumentverket).